Ute på en promenix här på ön, så mötte jag en flyttbil som blivit utsatt för direkt feedback från någon onöjd kund. Ja, det var ju ett sätt att visa missnöje på…

Snart inkommer tåget på spår 18. Knappt 4 timmar försenat…

Ord är överflödiga.

Som Nalle Puh kanske har sagt…
Om man har en ballong så kan man inte vara nere!

Såhär gorgeous kommer jag och mina lagkamrater vara klädda den 2 mars!
Starten från Sälen går klockan 9 och om man vill följa vår raketsnabba framfart i spåret så har vårt lag startnummer 277.

Det luktar succé lång väg!

Jag är så himla trött. Så trött att jag tror att jag tom skulle ha somnat direkt på nattåget mot Östersund ikväll, fast jag har svårt att sova på nattåg. Fast det förutsätter ju att mitt 21:05 tåg skulle ha funnits inne på perrongen.

Det gör det inte. Just nu är det preliminärt 3 timmar försenat så istället kämpar jag för att hålla mig vaken på Centralstationen till åtminstone 23:50.

Otur att jag är van…

När man kommer till Evertsberg har man åkt 47 km av Vasaloppet. När vi kom dit i helgen hade jag en total skidkvot den här säsongen på ungefär 47 km…

Efter bra peppning och helgens finfina träningsläger med gott sällskap så mer än fördubblades skidmilen i ben och armar. Det var kanonfina spår men också dags att inse att både mina klassiska pjäxor och skidor hade gjort sitt efter drygt 10 år. Pjäxorna var allmänt trötta och skidorna har ett alldeles för kort glidspann för mig så då försvinner även fästet snabbt.

Så när det var dags att summera helgen så gjordes detta på Stadium i Valbo med inköp av nya skidor och pjäxor.

Sammanfattningsvis var det en riktigt nyttig och trevlig helg som gav mycket mental energi men också krävde en stor portion fysisk energi.

Sträckorna då?
Lördag: Evertsberg – Oxberg tur och retur plus lite teknikåkning
Söndag: Hökberg – Mora, vilket är samma sträcka som jag ska köra i Stafettvasan nästa fredag!

Så var Hudiksvall avverkat. Imorse fick jag testa på att åka X3000 men förutom att tåget var i tid så kände jag mig inte jätteimponerad. Visst, sköna stolar men ganska bullrigt…

Imorgon fortsätter resandet då det bär av till Evertsberg och träningsläger!

Trängslet är ett väldigt mäktigt byggnadsverk i Sverige som kanske inte så många känner till eller har besökt. När man står mitt på dammen så känner man sig väldigt väldigt liten och det är svårt att ta in att det byggdes på blott 5 år…

Här står jag med lite lätt svindel och tittar ut från det numera igensatta flottningsutskovet.

<a
Mellan kraftstationen och intaget finns långa underjordiska gångar. Idealiska för inspelning av en (eller flera) klaustrofobiska skräckfilmer. Gärna med någon typ av mördarmask eller läskig alien… href=”http://rotans.files.wordpress.com/2012/02/20120215-181624.jpg”>
Defenitivt ingen plats man skulle vilja ta sig igenom i händelse av nödläge med knapp belysning.

Innan det var dags att bege sig tillbaka till Mora så hann jag faktiskt med en snabb kram till bror som är på övning med FMCK i 10 dagar. Militären tycker nämligen att trakten kring Trängslet lämpar sig ypperligt för en militäranläggning och en gigantisk skjutbana. För bror stod orientering på schemat för dagen och det verkade ha gott prima.

Vi åt förresten lunch på militäranläggningen och på toaletten så fick jag riktiga flashbacks samt bevis på att
1. Värnpliktiga hade funnits i närheten
2. Det finns fortfarande värnpliktiga!

Tex kan man titta i valfritt skyltfönster…

Eller så spanar man in hotellets bibel…