Reunion – 10 år efter gymnasiet

Efter en finfin Vansbrosimning så åkte jag till Sveg och samlade det gamla gymnasie-gänget för en liten 10-års reunion. Det har ju faktiskt gått 10 (?) år sedan vi tog studenten denna sommar…

Hur nu det har gått till?

Fast det har ju hunnit hända galet mycket på dessa 10 år också. Saker som jag både drömde om och aldrig hade kunnat föreställt mig när jag sjöng om Studentens lyckliga dagar under sol och blå himmel på kyrktrappan den där dagen i tidiga juni 2003. Allt var möjligt och livet väntade!

Eller ja. Tjejvättern i alla fall. För 24 timmar senare satt jag på en cykelsadel tillsammans med mamma någonstans utanför Motala, men det är en annan historia.

Fortfarande upplever jag att det mesta är möjligt fast inte lika mycket som då och det är jag glad för.

På vägen genom livet ställs vi inför olika val. Man tvingas välja vad man vill bli/ägna sig åt och göra, om man inte är så lycklig att man redan vet det.  Men när man väljer, så gör man ju inte bara ett val utan man väljer ju också bort någonting och det tror jag att många har svårt för. Att begränsa utbudet. Det hade i alla fall jag.

Att veta vad man vill i årskurs 9 är inte lätt och få förunnat. Därför föll mitt val på Naturvetenskaplig linje under gymnasiet. Det sades att efter Natur kunde man fortfarande välja vad man ville. Senare har jag insett att det inte bara är av godo att ha ett näst intill obegränsat utbud. Det är skitsvårt att välja.

Men jag har valt. Under de här 10 åren efter gymnasiet har jag gjort många, många val. Val som lett mig in på olika inriktningar och som i kombination med det berömda bananskalet och anpassning till situationen har lett till det liv jag lever nu. Ett liv jag är mycket glad över. Och tacksam för. Fast vissa anade att mitt liv skulle se ut ungefär så här år 2013, redan år 2003.

Strax innan studenten så gjorde jag ett stort collage över mitt älskade gymnasiegäng. Många minnen ryms i den stora ramen och bland annat så fick vara och en skriva vad den trodde om en annan vän om 10 år.

Jag tog fram ramen nu till vår reunion och under fotot på mig kan man se vad Olgis trodde om mig 2013:

Amo kommer att ha gjort lumpen och backpackat. Hon bor i en förort/mindre stad tillsammans med en blond kille och katt efter en lång (cirka 5 år) naturvetenskaplig utbildning. Amo är nöjd, annars ser hon till att bli nöjd.

Inte många fel. Skulle vara katt då. Fast jag skulle gärna ha katt… Jag har å andra sidan fått en högt älskad liten pojke!

2013-07-08 22.13.29-1

6 kvinnor (en hade tyvärr förhinder).
10 år senare.

Så mycket som hänt men ändå mycket som kändes precis likadant. Så många minnen och härliga stunder. Men det tänker jag inte prata om här på bloggen. Istället blickar jag framåt mot nästkommande 10 år och undrar hur den reunionen kommer att bli!

2 tankar om “Reunion – 10 år efter gymnasiet

  1. Ja att se tillbaka 10 år och förundras över var tiden tagit vägen, men att se framåt 10 år och se hur långt det är… Konstig ekvation, svår att få ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s