Dan före dan

20130927-220240.jpg

Ligger och ska snart släcka lampan. Förväntansfull. Pirrig. Lite, dagen-innan-julafton-känsla. Försöker fokusera på det positiva.

Imorgon är det alltså Lidingöloppet.

Förutsättningarna är inte optimala, men när är de optimala egentligen?

Ok, så jag hade absolut kunnat träna mer löpning inför det här. Fast just det… Jag har haft problem med foten. Och jag har lite ont i den just nu. Eller känner jag efter för mycket? Jag vet inte.

Killarna är förkylda och den större av dem har varit förkyld hela veckan så jag väntar ju bara på att det ska slå till för mig också. Hur skyddar man sig från att krama och pussa på sin nästan-ettåring? Omöjligt.

Ska det regna imorgon eller?

Förra helgen sprang jag ett terränglopp på 11-12 km, i Östersund som heter Slutspurten. Ett terrängigt, knixigt, bitvis lerigt och väldigt roligt lopp. Fint arrangerat av två unga systrar som fick lokalbefolkningen att röra på sig och samtidigt skänkte de alla anmälningsavgifter till Läkare utan gränser. Föredömligt! Just då kände jag ingenting i foten. Begränsningen satt snarare i lungorna och det bådar ju sådär… Foten gjorde sig påmind först efter loppet och då spelar det ju ingen roll. Eller hur?

Oj vad klockan är mycket!

Imorgon ska vi åka till ön där vi bodde för drygt ett år sen. Känns som en stor fördel att jag känner till banan nu, till skillnad från 2008 när jag sprang förra gången. Framför allt har jag sprungit den första milen många gånger.

2.38
Det är min dröm och damernas silvermedaljtid. Om jag skulle köra mitt ultimata lopp skulle jag köra:
mil 1 på 51 minter
mil 2 på 52 minuter
mil 3 på 54 minuter
Totaltid: 2:37 någonting
Skulle sväva på moln om jag lyckades med detta.

2.57.58
Sprang jag på sist. Med mindre träning, och trasiga knän. Slår jag inte den här tiden blir jag besviken. Då måste jag ha gått ut för hårt (inte osannolikt) och däckat totalt (men hey, däckar man så har man satsat och försökt i alla fall).

Så gissningsvis blir det en tid mellan 2:37 och 2:57. Men det allra viktigaste är att det känns bra. Att jag kan vara mentalt stark och mota bort alla negativa tankar. Får jag 177 positiva minuter med ett leende från öra till öra så kan jag liksom inte vara missnöjd.

För mig är det fysiskt en tävling men framför allt mental träning. Mental förberedelse inför nästa års stora utmaning som jag hoppas på att få göra. Mer om det en annan gång.

Undrar hur roligt mina vänner i Tyskland har det på en skala 1:50 000?

Nu ska jag (försöka) sova.

Ska jag satsa på höger eller vänster sida i starten?

Lycka till med era mål och drömmar imorgon kära medlöpare!

3 tankar om “Dan före dan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s