Lidingöloppet 2013 – En erfarenhet rikare…

Så var dopparedagen äntligen här!
Förväntansfull var bara förnamnet egentligen.

Det är lite mer intressant att ställa upp i lopp när man inte riktigt vet vad man kan förvänta sig av kroppen. Jag vet ju att jag inte har gjort min hemläxa ordentligt, så hur långt kan jag köra på viljan?

Ganska långt skulle det visa sig.

Eftersom jag inte riktigt kunde sova inatt så gick jag upp 6:20 och började skapa tidernas bästa löpar-spellista. Att springa med musik fick bli årets fokus… Det  var många år sen jag sprang med musik i öronen men så länge lär det inte dröja igen. Det är ett bra botemedel mot tristessen som man kan få när banan känns enformig och tempot är ansträngande.
2011 när jag sprang Tjejloppet så var fokus lätthet.

Lite kallt vid starten men jag bestämde mig ändå att springa i tights och linne vilket var ett helt perfekt tyckte jag.

IMG_6582

Tog av underställströjan efter uppvärmningen

Planen var att inte fega utan att köra för drömmen och få träning av pannbenet på samma gång.
Första milen gick perfekt och helt enligt plan. Sprang förbi både Klassiker-Lennart och Klassiker-Anders (från tv-serien En svensk Klassiker). Kändes bra, hemtamt och stabilt.

SuperÖISaren Lennart innan start!

Smygfoto på SuperÖISaren Lennart innan start

Andra milen fortsatte fint, och planen höll i cirka 19 km. Sen fick jag kramp i låren. Något jag aldrig haft förut. Det spelade ingen roll vad huvudet ville eller att flåset var bra. Benen vägrade samarbeta. Sista milen var sannerligen en kamp!

Det var bara att tuffa på i så gott tempo jag kunde.  Gick i några uppförsbackar. Till slut såg jag Hannas välbekanta rygg och det var tur för då blev det lättare att bita ihop och hålla någon slags löptempo i alla fall. Med ungefär 1 km kvar till mål så kom Gerd förbi som en supersnabb frisk fläkt, full av energi.
Hon sa åt oss att hänga på och så öser vi ihop in i mål…

Här gjorde jag ett val.
En enda ynka snabb kilometer. Det klarar jag.
Dags för den mentala träningen!

Så vi öste på!
Ordentligt!
Och det blev garanterat loppets snabbaste kilometer med en spurtstrid ända fram till mållinjen! Skoj!
Tack snälla Hanna och Gerd för att ni fick mig i mål!

Sluttiden blev 2:47:30.
Ett personbästa med över 10 minuter, men ändå en bit från drömmen som får leva vidare. Med samma förbättring en gång till så når jag det.

Nöjd?
Ja. Över många saker. Bland annat att jag:
*vågade gå ut hårt.
*inte gav upp utan kämpade på när krampen kom.
*sket i smärtan på slutspurtskilometern.
*fick en så bra tid utifrån förutsättningarna

Främsta lärdom?
Drick mer vatten kvinna! Både innan och under loppet. Från början av loppet och inte bara sista milen när krampen är ett faktum!

Annonser

9 thoughts on “Lidingöloppet 2013 – En erfarenhet rikare…

  1. Bra kämpat och helt klart ska du vara nöjd! Jag gjorde samma förbättring förra året och hamnade på ungefär samma tid. Hade ambitionen att göra lika bra förbättring i år för att nå drömmålet men kom aldrig igång riktigt igen efter maran i juni. Nya tag nästa år! Får sporra varandra att nå 2.38 om vi hamnar i samma led:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s