Numret har ingen abonnent

Igårkväll ville jag ringa dig mormor. Det var en sån där dag då man kände att det var dags att slå en signal. Inte för att jag var tvungen. Det var jag aldrig. Utan för att det var så himla mysigt.

Att prata med mormor fick mig alltid på gott humör. Det var lite som att med expressfart få komma in i ”mormorsbubblan”. Den där bubblan som hon alltid skapade omkring sig. Kanske satt en del av magin kring den där bubblan i hennes röst? I skrattet som jag älskade så? Det där speciella varma och härliga skrattet som fick alla att känna sig vid gott mod och som aldrig var långt borta. Eller så var det bara mormor helt enkelt.

I mormorsbubblan kunde man se på världen från nya vinklar.
Där fanns det bara möjligheter. De problem som kanske tyngde ens axlar när man klev in i bubblan, förminskades och blev obetydliga. Man lärde sig att uppskatta och sätta ett högt värde på det som betyder något i livet. Tid för varandra.

Jag skulle ha berättat om hur Arvid, jag och Kristoffer tidigare på dagen hade knatat hem till Lisen och sen promenerat runt på Frösön i flera timmar. En enastående vacker dag. Du skulle ha varit nöjd över att vi tar hand om varandra. Sen skulle du ha skrattat ditt hjärtliga skratt när jag berättade om hur Arvid varit superglad hela dagen, förutom när jag skulle knäppa kort på honom uppe i Frösötornet och han gav mig världens grimas! Och jag skulle ha sagt att snart kommer jag hem mormor, så att jag kan lägga in bilden på din digitala fotoram så får du se själv.

Sen skulle du ha fortsatt skratta när jag berättade om hur vi försökte mata honom i nästan en timme inne på caféet, men han ville mest bara pilla ut maten igen, innan han slängde den på golvet och vände sig bort för att titta på de andra gästerna.

Du skulle bli imponerad när jag berättade att han stod upp mellan en halvminut och hel minut utan att hålla i något annat än en majskrok och säga att det inte står på förrän han springer runt. Tiden går så fort.

Sen skulle du berätta att det hade varit en bättre dag idag. Du hade varit ute en stund på förmiddagen och sen bakat en vinbärskaka. Per kom över och ni hade spelat en femhundra (som du vann) så han var allt lite extra purken när mamma kom, för han skyndade kvickt hem till sig. Mamma hade haft med sig lite tidningar och ni hade blivit sittandes och pratat väldigt länge. Ända tills pappa ringde och undrade om inte mamma hade tänkt komma hem snart.

Just nu satt du och väntade på att Postkodslotteriet skulle börja, så att du kunde få vila ögonen på Rickard Sjöberg en stund. Förresten hade du köpt Polly nu så du var minsann redo om jag skulle ha vägarna förbi.

Jag skulle avsluta samtalet med att berätta att jag just nu håller på att läsa Jonas Jonassons nya bok. Du vet, han som skrev ”Hundraåringen”.  Den här heter i alla fall ”Analfabeten som kunde räkna” och du skulle ha skrattat igen. Snart är jag klar så att du kan få låna den. Du skulle ha blivit glad och så skulle vi prata om att ”Hundraåringen” har premiär som film på bio i jul och att vi lovat att vi ska gå och se den tillsammans med Lisen alla tre.

Jag älskar dig mormor.
Jag älskar dig också.

2013-10-04 13.14.53

4 tankar om “Numret har ingen abonnent

  1. Ping: 2013 – En tillbakablick | Rotan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s