2013 – En tillbakablick

Ifjol summerade jag året med ett bildspel. Iår vet jag att om jag går igenom bildarkviet så kommer säkerligen 90 % av alla foton var tagna på familjens nya stjärna. Kanske 95 %. Eller 99 %… Nåväl.

Åren börjar alltid med att jag fyller år. 2013 var året då jag uppnådde den högsta åldern man kan och fortfarande vara 20-nånting. Dagen firades med de närmsta hemma i Sundsätt.

2013 har varit ett år av återhämtning för min del. När året började så kände jag mig fortfarande ganska sargad efter förlossningen. Men jag hade också en stark målmedvetenhet om att bli stark igen. Så det kändes fantastiskt med de korta stunder som jag fick över till träning. När tiden är en så uppenbar bristvara så gäller det verkligen att ta vara på stunden och ge järnet. Så även om jag saknat kvantitet under det här året så har jag ökat kvaliteten i mina träningspass. Inte minst mentalt.

Men vart ska man börja efter att ha fått barn? Jag tyckte att gymmet verkade vettigast för att bygga upp en grundstyrka. Detta trots att jag normalt inte brukar träna gym, fast jag vet att jag borde. Tycker bara att det är så himla tråkigt. För att bygga upp kondition la jag till skidåkning och kompletterade med simning. Till exempel körde vi, det numera traditionella, träningslägret i Evertsberg mot slutet av januari. Utöver detta så blev det såklart en hel del promenerande med barnvagn. Jag investerade i mitt första par långfärdsskridskor och OJ vad roligt det var!

Under en av årets första dagar ställde jag upp på 100-dagarsutmaningen. Inget godis, ingen glass, inga kakor eller bullar, inget chips, ingen läsk eller alkohol på 100 dagar. Tufft, men absolut inte omöjligt och välbehövligt!

I mitten av februari gick flyttlasset från lägenhet till hus.
Stort.
Efterlängtat.
Underbart!
Jag drog genast igång med projekt Rosa-Walk-In-Closet.
IMG_2933

Många vackra dagar spenderades tillsammans med Maria och Semlan – Fördelen av att bo nära någon annan som också är mammaledig!

Jag och Emelie vann Jämtkraftrännet!!! 42 km skridskor. Jag som precis köpt mitt första skridskopar 2 veckor innan (= snabb avbetalning). Hallå! När vann jag en riktig tävling senast? Var det den där schacktävlingen i fjärde klass?!?

På den internationella kvinnodagen arrangerade jag Barnvagnsmarschen i Östersund för att uppmärksamma problemet med mödradödlighet runt om i världen.

Påsken tillbringades mest till fjälls med Emelie och Alex som kom upp och så slog vi oss ihop med Gustlings! Fantastiskt väder och sällskap på helt otroligt vackra platser. Svårslaget.

Vi körde ett stort och veckert namngivningskalas för Arvid!

I maj åkte vi till Mallorca med Elisabeth! Vilken vacker ö det är! Dit kan jag absolut tänka mig att åka igen och då kanske på ett träningsläger??

Sakta men säkert har jag kommit igång med både cykel och löpning igen. Löpning har varit det som jag har haft mest problem med och det har sannerligen tagit sin tid. Den 20 juli fullbordade jag en Jämtländsk Klassiker när jag sprang Jämtland på Fötter, ett halvmaraton. Andra lopp som genomförts under året har varit Jämtkraft Ski Marathon, Jämthjulingen, Vårruset, Vansbrosimningen, Ramundberget Challenge och Lidingöloppet. Plus en hel drös med träningstävlingar i triathlon tillsammans med OSDTRI (Östersund Triathlon) i Önsjön.IMG_2875

Under sommaren blev det 10-års reunion efter att vi tagit studenten för en skön skara brudar. Jag gick på Storsjöyran med kameran i högsta hugg och det var nog nästan 10 år sen senast jag var på den också…
Vi upptäckte vår trädgård och allt som växte i den, och jag lyssnade på Sommar i P1 och recenserade samtliga program. Striltrissen blev komplett när Anne och Mörsil anlände till vackra Jämtland och tillsammans körde vi Fjällmarschen 2013. Vädergudarna var verkligen med oss och det blev några alldeles fantastiska dagar!
IMG_4702

Mentalt har det också varit ett återhämtningsår då jag inte behövt fokusera alls på jobb under de första 8 månaderna utan istället haft fokus på att vara i nuet och på vår son. På vad man vill och vad man inte vill göra under sin tid här i livet och på hur kort livet verkligen är.

Förutom att vi firade vår andra bröllopsdag så har jag ironiskt nog varit på exakt Fyra bröllop och en begravning.

Så mycket lycka och välgång tillönskas
Kattis och Fredde
Pär och Emelie
Anders och Anna
Johanna och Sven

I augusti tog K över föräldraledigheten och i slutet av samma månad började jag jobba igen. En stor omställning från att vara hemma med hjärtat på heltid, till att bara hänga med honom mellan 17:00 och 19:00 på vardagskvällarna. Helgerna blir helt enkelt heliga. Annars tycker jag att det har gått bra att komma in i jobbet igen och det är väldigt trevligt med kollegor runt omkring sig. När det blivit mycket resor har det känts extra bra för mitt samvete att K är hemma med Arvid och att han inte får jättelånga dagar på dagis.

I September blev mormor vräkt ur sin kropp av en elak cancer som flyttat in. En sån där som kom alldeles för fort och tog denna starka, vackra och glada människa med sig. CANCER ÄR ALLTID ORÄTTVIST. OCH FÖRDJÄVLIGT. Men vi minns dig som du var.

Rekreation.
När jag tittar tillbaka inser jag också att det har blivit en hel del turer till fjälls här och var. Det var ju huvudanledningen till att vi ville till just Östersund och jag är glad att vi tagit vara på möjligheten. Fast nästa år vill jag vara ute ännu mer.IMG_4700

Hösten bjöd på en tur till Götet i lag med ett gäng härliga tjejer, studentmässa i Uppsala med efterföljande träningshelg, inspirationsföreläsning med Cecilie Skog och utbildning i dammsäkerhet i Stockholm.

Väl framme i december blev jag stoppad i en poliskontroll (!) och sen var det typ jul. Det gick så fort allting. Familjen kom hit, vilket kanske blir en härlig framtida tradition? Vi har ätit mycket god mat och spelat massor av spel. Om nu bara vintern kunde komma på riktigt, den också så…

Well well. Mitt 2013 i all ära. Hur man än vrider och vänder på saken så är det ändå Arvid som står för de klart största händelserna detta år. Han har ju för tusan lärt sig sitta, krypa, fått tänder och lärt sig att äta mat (!), börjat stå och till sist också att gå. Svårslagna saker. Från en liten plupp som låg väldigt stilla där man la honom, till en pigg kille som vill vara med där det händer, när det händer. Det är coolast!

Det har varit ännu ett händelserikt och mestadels mycket fint år. Jag är så tacksam för det. Och jag ser fram emot ett helt nytt och spännande 2014 och vilka riktningar som livet tar då!
IMG_3017

2 tankar om “2013 – En tillbakablick

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s