Easy to please

Igår fyllde K 30 år. Så nu är vi jämngamla. Typ. Fast för mig är han alltid en toyboy.

En kollega frågade om hur vi hade firat hans stora dag.

Alltså, först klev jag upp supertidigt. Men sen råkade det vara slut på frukost nere. Så då fick han levande ljus, kexchoklad och paket på sängen. Allt ackompanjerat av Ja må du leva framfört av min viskande och ganska förkylda stämma. Sen drog jag till jobbet och Arvid firade sin far med att somna om så att de båda fick en fin sovmorgon.

Eftersom att jag var på jobbet i ottan och hade jobbat in någon timme så kunde jag sluta lite tidigare. Då bjöd jag herrarna på en sen lunch på stan. Det blev favoriträtten – Buffé!

Sen fick födelsedagsbarnet bestämma aktivitet och då blev det Loppis. Ett säkert kort. Själv hittade han ingenting, men jag fann en billig träkåsa som jag letat efter ett tag. Istället för att köpa en ny och dyr fyndade jag en gammal och oanvänd för blott en tia. En reflexväst till den lille blev det också.

Sen promenerade vi alla tre genom djupsnön till mataffären som ligger ett stenkast hemifrån. Arvid körde chickenrace mot allt och alla i den lilla butiken utan något som helst väjningsvett. Födelsedagsbarnet å sin sida bestämde vad vi skulle äta till middag och då blev det naturligtvis pannkakor. Jag, som tillhör den skara människor som tycker att pannkaka snarare är en dessert, kontrade med att sno ihop en tomatsoppa för att låta två halvmåltider gottgöra för avsaknaden av en hel.

Sen blev det tårta!
IMG_7774

Efter att den lille somnat, så avslutades kvällen i all stillsamhet med det sista avsnittet av Sherlock. Vilken bra serie det är!

Min kollega såg INTE imponerad ut efter att jag berättat allt det här.

Vad gjorde ni när du fyllde 30 då? Sa han och tittade på mig.

Å det var en fantastisk dag!
Först frukost på sängen, sen en andra frukost med våra vänner som besökt oss över nyår innan de åkte söderöver och vi tog sikte mot Härjedalen. Vi stannade till vid vemdalsskalet och körde längdskidor. Lovely! Sen hälsade vi på morbror med familj och avslutade kvällen hos mina föräldrar med tårta och spel.

Min kollega hoppade inte av förtjusning direkt.
-Du verkar ju vara ganska lätt att hålla nöjd och billig i drift. När min tjej fyllde 30 åkte vi till Riksgränsen och flög helikopter…

Mmm. Fast då var ni inte förkylda småbarnsföräldrar heller. Jag skulle kunna säga att man sänker kraven lite när man blir förälder. Men det är bara en del av sanningen. Visst ser jag delvis glädje i helt andra saker nu. Men jag tror inte att jag hade så förbaskat höga förväntningar eller krav tidigare. Jag känner inte igen mig i beskrivningen av någon som blir besviken över att inte få luxuösa och storslagna gåvor. Min inställning utgår snarare från tacksamhet. Ödmjukhet. Om man inte förväntar sig extravaganta ting så blir även den enklaste gest en otroligt fin gåva i mina ögon. Om någon ger av sin tid till mig är det den bästa present jag kan få. Det är något oersättligt.

Låt mig få vara nära de jag älskar och håller av.
Låt mig vara frisk.
Låt mig få sova.
Låt mig få äta gott.
Låt mig få röra på mig och vara ute.

En biltur till fjällen en timme bort, en skidtur lite fika och jag är lyckligast i världen.

Det är faktiskt inte svårare än så.

4 tankar om “Easy to please

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s