Att flytta gränser

Att utmana sig själv. Att kliva utanför den egna komfortzonen och testa det man aldrig gjort förut. Så hoppas jag att jag att alltid vill leva. Alltså inte nödvändigtvis prova på precis allt och kanske snudda över gränsen till dumdristig, men att jag utmanar mig själv och tänjer på mina gränser. I lumpen var en av de mest minnesvärda lärdomarna, att kroppen och knoppen klarar av så mycket mer än man tror. Det bär jag med mig. Och jag hoppas att nyfikenheten kommer stanna kvar så att jag inte slutar bredda spektrumen för vad jag klarar av och vad jag tror att jag klarar av. Det kan handla om stort eller smått. En ny maträtt eller en ny idrott.

I helgen handlade det om det senare av de två. Det var dags att testa på skidskytte!

IMG_8006

Det var storm under fredagens inskjutning men det hindrade mig inte från att sätta de 5 första skotten i liggande och de 4 första i den stående serien. Sen fick jag åka en sväng för att få upp lite puls och testa ett annat gevär. Då blev det en bom i liggande skyttet och två bom i det stående plus att den bössan krånglade väldigt mycket (patronen fastnade när jag gjorde mantelrörelsen framåt och hoppade till och med ut en gång). Relativt nöjd med min inskjutning så åkte jag hem och laddade.

Natten till lördag så vrålade stormvindarna utanför knuten och regnet som piskade mot taket. Inte optimalt. När jag drog upp rullgardinen på lördag morgon så mötte min blick en snöstorm. Oj, oj, oj. Blir det ens någon tävling idag? Jodå. Ett par timmar senare var det istället omväxlande sol och snöfall och vinden som fortfarande var stark hade kanske mojnat något. Supermorbror ställde upp med barnpassning så att både jag och K fick vidga vyerna och stå på startlinjen.

IMG_7994
Framför oss väntade 4*2.5 km och 3 skjutningar (ligg – stå – ligg). Banan var riktigt tuff med mycket uppför och avslutningsvis mycket utför. Det platta underlaget förekommer nästan inte alls förutom inne vid varvning och skjutning. Min plan var att ta det lugnt första varvet och känna in mig. Sen låg jag på lite mer under andra och tredje men under fjärde och sista varvet var det så mycket vilja (trots trytande ork och teknik). Det måste absolut ha gått fortast. Skjutfacit blev 2 bom – 2 bom – 4 bom. De första två skjutningarna tycker jag var helt ok. Framför allt det stående skyttet där en avfyrning dessutom var slarv. Men sista liggskyttet grämer mig såklart. När jag stack iväg mot straffrundan så skämtade jag med funktionären om att han hade laddat geväret med lösa skott. (Man fick låna gevär och vi åkte inte med gevär på ryggen). Totalt blev det 8 straffrundor á 150 m, dvs 1.2 km extra träning. Mitt mål innan loppet var att max skjuta 7 bom, dvs sätta fler skott än jag missade. Nära. En väldigt trött Ann-Mari gick i mål på 54:14 efter 11.2 km skate längs en tuff bana, starka vindar och inkluderat 3 långsamma skjutningar. Det får jag ändå vara nöjd med efter världens mest 
segdragna förkylning!

IMG_7998
Husfriden är också intakt eftersom jag besegrade K trots att han presterade ett bättre skytte med sina 6 bom. Viktigt!

Efter denna tävlingsresumé måste jag bara berätta kort om söndagen. När resten av Sverige postar bilder på våren som verkar ha gjort stort intåg under helgen så tog vi oss istället iväg på en fjälltur till Ullådalen. Det är verkligen riktigt vanskligt att beskriva bubblet som uppstår på insidan när jag står på skidorna och bara vill skratta rakt ut. Att gå på fjälltur är verkligen bland det bästa jag vet. Jag blir så himla lycklig av det!

IMG_8026 IMG_8029 IMG_8036 IMG_8041

3 tankar om “Att flytta gränser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s