Lidingö MTB

Tävlingsdags – fast det kändes inte riktigt som det brukar. Jag hade verkligen inga förväntningar på mig själv och det var väldigt skönt fast ovant.  Jag taggade liksom inte till som jag brukar göra utan kände mer att det var läge att se och lära.

IMG_8935

På väg till starten

Vädret var minst sagt omväxlande. Sol, mulet, snö, friska vindar och inte speciellt varmt. Jag frös en del innan start så det var skönt när startskottet gick och man fick äntligen trampa sig varm. Jag stack ju ut hakan lite här på bloggen med mål och drömtider kvällen innan loppet och de var baserade på egentligen ingenting alls. När jag såg banprofilen kände jag att om jag överlever det här så ska jag vara mer än stolt…

banprofil_lidingomtb

Jag startade i tionde av totalt tolv startgrupper och varje startgrupp rymde ett hundratal cyklister. Första lilla sträckan var asfalt ut mot Elfvik innan man vek av vänster och in på Lidingöloppsbanan med en liten avstickare ut mot Bosön. Här var banans mest tekniska partier med rötter och stenar bland backarna.

IMG_8938

I en hel del av uppförsbackarna var det tyvärr många cyklister som inte vågade/orkade utan hoppade av cykeln och gick. Det ledde till köer och att jag ofrivilligt fick gå uppför några backar som jag vet att jag hade klarat av på två hjul. En backe som jag däremot kunde cykla uppför eftersom lemmeltåget av gående cyklister faktiskt höll till höger var den välkända abborrbacken! Utmanande, utmattande och mycket tillfredställande!

Bron passerades i god tid innan ”repet” och sen blev det lite mer ”stadskörning” men ändå backigt och oväntat mycket terräng fast vi körde runt i höghuskvarteren. Skoj!

IMG_8977

Efter 2 mil började jag tappa känseln i tårna (vilket jag brukar göra när jag cyklar trots tjocka ullstrumpor), få lite känningar i knäna, rygg och nacke. Fortsatte i mina gamla hoods runt Kottlasjön och när jag passerade start och målområdet vid Kyrkviken efter nästan 4 mil så kände jag mig ordentligt mör. Stannade till vid mina pojkar och fick lite välbehövlig pepp för att klara av den sista tredjedelen.

IMG_8980

Under sista delen av loppet var det motigt. Inte minst på ett öppet fält där jag mötte både kraftig motvind och snöfall. Stannade och höjde sadeln för att lindra lite knäbesvär. Efter 56 km på cykeln fick jag mitt andra kedjehopp och den här gången var det så olyckligt att kedjan liksom kilade fast sig ordentligt mellan ram och nedersta klingan fram. Jag drog och jag drog men den vägrade lossna. Till slut stannade en vänlig själ (Startnummer 12064 tror jag det var) och hjälpte mig. Han drog, jag drog men kedjan vägrade lossna. Han frågade om det var aluminiumram och jag sa ja, på vilket han konstaterade att det kanske går att bända lite lite på ramen så att den lossnar. Han frågade om han fick dra ordentligt med påföljden att kedjan antingen skulle lossna eller gå av. Ja, visst fick han det. Vad hade jag att välja på liksom?

Till min stora lättnad lossnade kedjan men sen vågade jag inte växla speciellt mycket (speciellt inte bland de låga växlarna) under det resterande loppet och in i mål. Det var tungt. Men från den stunden då jag insåg att jag inte skulle behöva cykla upp för abborrbacken igen så bokstavligen flög jag in i mål.

googlekarta_web

GPS:en stannade på 63 km i mål efter 4 timmar och 10 minuter och noll vurpor!

Både väldigt glad och stolt med det!
Ett trevligt välarrangerat och utmanande lopp som jag absolut kan tänka mig att köra om i framtiden. Ur bor-i-Norrland-perspektivet är det synd att loppet går så tidigt på våren bara. Skulle behövt en månads träning till…

3 tankar om “Lidingö MTB

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s