Borås Swimrun – Race report

När jag öppnade ögonen på söndag morgon så kände jag till min lättnad mindre i halsen än vad jag gjorde dagen innan. Inte optimalt, men absolut tävlingsbart. Tänk att man med sjuhelsikes mycket vilja plus lika delar ingefära och vitlök, kan skjuta upp det oundvikliga insjuknandet med över en vecka. Coldzyme (?) från apoteket hjälpte säkert också till? Hur som helst…

EIMG_9248msan och Alex kom och hämtade upp oss utanför Annes torn (formellt sett är det väl inte hennes skyskrapa, men för mig så kändes det så och därför kommer jag from nu referera till den som Annetornet). Vi lämnade Götet bakom oss och styrde kosan (eller E+A:s nya bil) mot Borås. Redan innan man vek av från riksväg 40 så stod det på stora tavlor att idag skulle Borås Swimrun äga rum och det pirrade till ordentligt i magen. Vi anlände till vackra Almenäs knappt två timmar före start och det var skönt att kunna göra de sista förberedelserna i lugn och ro. Klippa våtdräkt, nervöskissa, klippa tånaglar, hämta nummerlapp, dricka vatten, nervöskissa igen, trycka i sig lite mer frukost och vätska och så vidare…

Sen sprang tiden fram och plötsligt var det strax dags för start och det var nära att killarna inte hann med att ta den obligatoriska före-starten-går-bilden, men med cirka 30 sekunder till godo så kunde vi checka av den också och då kändes det som att vi hade koll på det mesta.IMG_9253
Redan efter några hundra meter kom den första rejäla uppförsbacken och banan smalnade av ordentligt. Det var bara att falla in i ledet och gå uppför. Hela första löpsträckan var en prolog på nästan 3 km som syftade till att spräcka upp fältet inför första simningen. Jag fick hålla tillbaka E lite som är en väldigt duktig asfalts- och grusvägslöperska. Försökte lite smidigt få på mig våtdräkten innan det var dags att hoppa i men tror knappast att jag lyckades men på kom den i alla fall och det var skönt att slänga sig i vattnet efter löpningen i våtdräkt.

Det kändes som vi tog flera lag under simningen trots att den bara var 400 m. Sen sprang vi på en längs en kort udde 300 m (samma udde som utgjorde målrakan när vi kom tillbaka) innan det var dags för första längre simningen på 750 m. Jag såg inte mycket mer än den röda linan som vi hade fäst mellan oss och som låg några centimeter under mitt ansikte, men det räckte. Jag höll linjen och Emsan navigerade. Väl framme på andra sidan börjar det komma rapporter om att vi har tredjeplatsen inom räckhåll…IMG_9267

Sånt är svårt att skjuta bort och inte tänka på. Fast vi inte alls hade satt upp några sådana mål för oss själva så kommer ju tävlingsdjävulen fram. Löpningen som följde började med massor av trappor eftersom det var så brant. I trapporna fick vi bara gå men det var nog tur. Efter trapporna fortsatte banan tugga rejält uppför längs väg och sen i terräng. Åh vad jag älskar att springa i terräng. Det är verkligen min grej! E fällde en kommentar om att jag springer inte bara fortare än många andra i terräng, utan att jag springer också fortare än mig själv på asfalt när jag får vara i skogen. Det kanske ligger något i det? Hon hängde på så gott det gick och vi flög upp på tredjeplats inför nästa växling.

Men när våtdräkt och tävlingsväst ska på, dolme ska knäppas loss, paddlar, mössa och glasögon ska på, lina ska fästas mellan oss och en massa dryck ska drickas… Ja då har vi en del att jobba på. Här halkade vi ner till fjärdeplats igen.IMG_9323

Simning över Öresjön igen denna gång 650 m. Springa 1.5 km (så här tog vi inte av oss våtdräkterna men jösses vad jobbigt det kändes). Här hade någon satt ut en gudomlig vattenspridare som jag stoppade huvudet i. När det bara var 100 m kvar till vattnet så stukade jag den högra foten. Aj som ***! Jag haltade sista biten ned i vattnet och det kalla vattnet hade inte kunnat komma lägligare. Eller jo, det hade det och det gjorde det nästa gång jag stukade foten…IMG_9266

Vi simmade tillbaka över Öresjön och påbörjade en ny klättring och löpsträcka på 3.6 km. Här passerade vi såväl tjejerna på tredjeplats som artisten Petter med sin partner (den fenomenalt duktige simmaren Mikael Rosén). När vi passerade de två sistnämnda så kläckte jag kommentaren Det går inte fort, men det går långsamt! Jag åsyftade egentligen oss allihop och Petter svarade bara heja, heja (han såg rätt plågad ut) men Mikael undrade lite mer barskt om vi kommer med glåpord kanske?  Jag försökte vänligt säga att så inte var fallet och sen fortsatte vi de sista kilometrarna innan vätskedepå och dagens längsta simning 1300 m. Den var lång. Men jag tyckte att det gick rätt bra förutom att jag tappade dolmen en-två gånger. Många navigerade lite dåligt på den här sträckan (förståeligt) men jag tror att vi skötte oss rätt bra och tog lite lag. IMG_9270

Sen var det hindersim i Viskan! Riktigt brunt vatten och en massa både över och under stock och gren. Vi klev upp ur vattnet vid en bro där det samlats massor av människor och här togs den enda mellantiden i hela loppet. Vi låg på tredjeplatsen med de andra tjejerna tätt bakom. Efter den här simningen fick E problem med sitt vänstra knä. Något som inte hänt förut och då blir man ju såklart extra orolig. Inte hjälpte det att vi nu hade mer eller mindre 11 km löpning framför oss heller (med undantag av en liten plaskdammssimning efter 7 km). Men min tappre partner bet ihop och gjorde en riktig pannbensinsats så även om vi återigen halkade ner en placering så såg vi tredjeplatsryggarna nästan hela löpningen.IMG_9339

Efter långlöpningen simmade vi över två små skogstjärnar och när jag hade 1 meter kvar till vattnet så stukade jag den högra foten för andra gången! Snabbt ned i det väldigt lägliga vattnet och få lite kyla på foten. På andra sidan skogstjärnen var smärtan bortdomnad och nu väntade de sista 2 kilometrarna med löpning (förutom upploppet). Här fick vi båda bita ihop så gott det gick även om vi hade vissa kramptendenser. Vid sista vätskestationen stod killarna och hejade på oss vilket såklart gav extra kraft. Nu väntade den avslutande simningen på drygt 1 km fram till upploppet.
IMG_9300

Det kändes som vi aldrig skulle komma fram. Vi simmade först via en liten ö som man aldrig klev iland på och sen tog vi sikt mot udden som utgjorde målsträckan. Vi simmade även här förbi andra lag men visste inte om vi kört upp oss på tredjeplatsen eller inte. Så vi tog i de allra sista krafterna och det kändes som om vi flög fram på upploppet!
IMG_9350

P1190773
IMG_9352
Vilken känsla! Tillsammans! Team work! Trots det rejält kuperade landskapet med 1000 höjdmeter över 25.5 km löpning och på det 6 km simning så hade vi behållt ett bra tempo och kunnat trycka på hela vägen. Jag kände mig stark och det är bland de bästa känslorna man kan ha tycker jag. IMG_9359

Epilog med några betraktelser
*Tack för ett kanonarrangemang! Alla funktionärer, åskådare, påhejare, supporterklubben och tack Borås! Ett tufft och väldigt roligt lopp! Stort tack också till mormor och morfar för barnpassning från torsdag till måndag! Och så alla ni som hört av er och hejat på oss innan, under och efter loppet!

*Vi tappar mycket tid i växlingar och här finns det en hel del att jobba på. Sluttiden blev 4:53 och det är vi grymt nöjda med även om vi missade tredjeplatsen med två minuter. 

*Innan start kände jag mig som ett riktigt högriskprojekt. Hälproblem, annalkande förkylning och så den lilla detaljen att jag sprungit otroligt sparsamt under det senaste 6 månaderna. Mitt senaste löppass över 60 minuter tror jag var Lidingöloppet i höstas… Ni förstår kanske? Att vi presterade som vi gjorde var långt ifrån en självklarhet för mig. Men de sista 2 månaderna har jag kunnat träna på mer som jag vill och långsamt kunnat pressa mer och mer. På slutet har jag känt att det här kommer jag nog att greja. Så även om jag var runt 20 år gammal när jag började träna mer, hårdare och mer regelbundet så gissar jag att de här åren som gått sen dess med träning och erfarenheter från skador, har lärt mig en hel del om hur min kropp fungerar och hur jag kan disponera mina krafter och vad som krävs av mig i träning inför. Det kanske är det som är min största styrka? Och pannbenet förstås…

*Att jag redan efter första simningen kände hur skorna var som mindre grustag och att jag bar med mig halva skogen i skorna under 22 km löpning. Trots detta fick jag inte tillstymmelse till skavsår! Hurra för det!IMG_9361

*Anmärkningsvärt är att om en av oss hade varit kille och vi då hade tävlat i Mix-klass istället för i damklassen, så hade vi slutat 2a!

*Vilken dag det var! 25 grader i luften, strålande sol och en sisådär 17-18 grader i vattnet!

Tack för ett underbart äventyr världens bästa Emelie!
 

2 thoughts on “Borås Swimrun – Race report

  1. Helt otroligt bra gjort. Skulle varit kul att se er framfart live, men detta ger en mycket bra inblick i tävlingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s