Andersön Runt

Det har varit en riktigt bra söndag!

Dagen började med att vi promenerade bort till vallokalen och hyllade demokratin genom att avlägga varsin viktig röst.

Sen väntade dagens stora för mig (killarna drog till badhuset istället?!…Konstig prioritering…)
Andersön Runt! 

Jag hade tur och fick lifta ut till ön med ett gäng glada TNT-löpare (Team Trail Nordic – En terränglöpningsklubb där jag är medlem). Andersön Runt är en löptävling på rotig och relativt platt stig runt den vackra nationalparksön mitt i Storsjön. Jag hade aldrig sprungit där förut, men banan var bra utmärkt och det fanns fina ryggar att följa efter så det var inga problem att springa rätt. Underlaget var perfekt för mina fötter och jag gillar när det blir lite mer teknisk löpning än vanligt. Hjärnan går på högvarv för att parera rötter och snabba svängar. När jag koncentrerar mig så mycket på vart jag ska placera fötterna så hinner jag inte känna efter om det är jobbigt. Medan jag studerar marken 2 meter längre fram med blicken, så har min hjärna processat informationen hur den ska instruera mina fötter och ben alldeles under mig. Och det sjukaste av allt är att det fungerar! Jag ramlade inte trots att det bitvis var halt och lerigt. Men jag tror att man får se upp med tröttheten. Den sätter sig troligen i hjärnan först.

Loppet är 11.4 km (iaf drygt 11 km och jag hörde någon säga 11.4 km men rätta mig om jag har fel) och för mig ett tillfälle att göra ett hårt och bra långpass (mitt enda) innan Borås Swimrun. Testa lungor, få in löpkänslan och se om jag håller…

Den jämtländska försommaren har bjudit på rikligt med nederbörd idag. Kort sagt, det har regnat hela tiden och ofta mer åt det spöiga än det duggiga hållet. Men det gillar jag. Det är perfekt löpväder. Innan start var det mindre härligt, då jag stod och frös ordentligt om fingrarna. Klädvalet föll till slut på tights, trailskor och ullunderställströja. Tröjan var gudomlig de första 10 minuterna och sen lagom varm och de sista 20 minuterna aningen för varm.

2014-05-25 11.27.48  2014-05-25 11.27.41 2014-05-25 11.27.35

Loppet, som jag i första hand såg som ett litet genrep och bra träningspass handlade inte om att kriga för ett resultat utan att hålla sig på rätt sida gränsen. Gå ut lugnt och kontrollerat och öka eftersom. Sakta pressa kropp och huvud lite mer. Jag tyckte att det höll förträffligt och mot slutet så insåg jag att det skulle kunna gå under timmen. Klockan stannade jag på stabila 59:49. Lugnt ju.

Efter målgång blev det premiärdopp i Storsön för säsongen och jag upplevde det enbart som en skön njutning!

Summa summarum är jag jättenöjd med min insats, imponerad av den fina terrängen, superglad för utlottningspriset och lite mindre nöjd med ett skavsår. Fast bra att jag fick det nu så att jag får tänka över hur jag ska undvika/hantera skavsår i Borås.

När jag kom hem blev det ett långbad i badkaret och ljuvliga morsdagbullar med mycket kardemumma!

2014-05-25 20.24.54-2

Life is great

2014-05-21 13.24.38

Min andra Mors dag som mor. Idag tänker jag dock extra mycket på mamma såklart och på mormor som jag för första gången inte kan ringa och gratta… ❤

P A R T I K E L F I L T R E T

På bilens informationsdisplay står det motorfel.
Ingen lampa eller felkod. I bilens handbok är det generella rådet att omedelbart stanna när ordet motorfel dyker upp…

För att göra en lång bilhistoria mycket kort så var det ett partikelfilter som behövde bytas. Det ska visst göra det på vissa bilar efter sisådär tolvtusen mil.

Jag säger det igen. P-a-r-t-i-k-e-l-f-i-l-t-e-r. Alltså ett speciellt filter som filtrerar partiklar.
Till skillnad från andra filter…?

Vår bil har rullat 12 800 mil. Ironiskt nog exakt lika många kronor som det kostar att lämna in bilen och byta… partikelfilter. 2014-05-20 19.03.05

Nä. Tacka vet jag cykel (som i och för sig inte heller är så himla billigt). Igår blev det 2 timmar tillsammans med 5 duktiga tjejer här på ön. Något jag däremot gärna gör om!

Årets stora fysiska utmaning – Borås Swimrun

Jag tänkte berätta lite närmare om årets stora utmaning för mig. Och för min lagkamrats del såklart. Det handlar alltså om att tävla i lag vilket gör det hela ännu roligare! I säkert 95 % av alla tävlingar jag har kört så har jag tävlat på egen hand. Då får knoppen slita minst lika hårt som kroppen, men om man faller så faller man allena. Den här gången är vi ett lag. En annan person är beroende av min prestation och vice versa. Men istället för att fokusera på att falla så gäller det att tagga till lite extra för vårt lags skull och se möjligheterna i att peppa och stötta varandra genom loppet när någon av oss har en svacka.

Tävlingsformen kallas för swimrun och har funnits i Sverige i minst 5 år, men egentligen först nu slagit igenom på en lite bredare front med massor av lopp att välja på. Man gör precis vad det låter som. Springer och simmar. Likt amfibiefordon ska vi färdas genom en bana som bjuder på 13 sträckor med löpning och 12 simsträckor. Allt ifört våtdräkt och löparskor. Ja ni förstår… Vi simmar alltså med löparskor och springer med våtdräkten på. Jobbigt men också oerhört läckert. Att liksom flyta genom terrängen och vara välanpassad till att transportera sig i två så vitt skilda miljöer. Totalt väntar lite drygt 6 km simning med en längsta sträcka på 1200 m samt 25.5 km löpning genom kuperad terräng med en längsta sträcka på 4.7 km.

Vi har valt att ställa upp i Borås swimrun som har förhållandevis mycket simning kontra löpning. Det passar ju väldigt bra med tanke på mina fotproblem, men jag tror också att det passar vår lagprofil mycket bra. Inte för att vi är dåliga på att springa, tvärtom… Utan för att vi är grymma på att simma! Ja, framför allt E då, min coola partner genom loppet.

I swimrun får man använda hjälpmedel. Tex är både fenor och paddlar tillåtna, men du måste transportera all utrustning från start till mål. Så jag tror inte att det finns någon som tar med sig fenor och stannar innan de ska hoppa i vattnet och byter från löparskor till simfenor, Sen simma med löparskorna hängande på släp efter sig, för att sen byta igen när man väl kommit över till andra sidan. Däremot kör nog de flesta med paddlar. Så även vi, är tanken. Jag fick en fråga nyligen om varför vi låg på XXLs golv i Uppsala med ett hundkoppel mellan oss och varsin gevärsrem runt midjan… Svaret är att E, som i vårt fall är E den starkare och snabbaste simmerskan, kommer sköta navigerandet och ge mig lite extra draghjälp så att jag enbart behöver fokusera på att simma så fort jag förmår och bara se till att följa hennes fötter. Sen finns det en maxgräns på hur långt ifrån varandra man får vara under loppet och i öppet vatten är det väldigt lätt att komma ifrån varandra. Det slipper vi med en lina mellan oss. Under löpmomentets senare del kan det säkert vara så att vi vill använda repet för draghjälp också. Det får vi se då.

Jag är bara så himla taggad och lycklig och förväntansfull och motvierad och GLAD!!!
3 veckor kvar idag…

IMG_4004

Inför starten av vår första Vansbrosimning – 2007

Val 2014 – Dilemmmat

Snart är det val.
Val är viktiga demokratiska processer och därför har jag börjat sätta mig in i vad som finns att välja på denna gång.

Mitt problem är att det typ inte finns någon att välja på. Inte som jag hittar i alla fall.
Jag körde just SVTs valkompass och fick en lista med massa namn. Men inga namn som passar.

Vad är då viktigt för mig på Europa-nivå?

1. Kärnkraft är viktigt för mig. Därför markerade jag denna fråga som extra viktig.
Jag vill inte ha kärnkraft på lång sikt. Men på kort sikt ser jag verkligen inga bra alternativ till kärnkraften. Därför att det finns inga.
Är du emot kärnkraft så är du för kolkraft.
Jag är mot kolkraft. Om vi ska leva som vi gör nu så är det bara att välja. Förnyelsebara energikällor räcker tyvärr inte för att täcka vårt energibehov. Däremot hoppas jag liksom alla andra på att en dag ska de förnyelsebara och kanske främst solen mer än väl räcka till för våra behov. Kärnkraftverken står där de står och är fasiken så mycket renare verksamhet än kolkraften. Om du frågar mig.

2. Invandring-flyktingfrågan. Egentligen ser jag det här som en icke-fråga. Jag tycker det är självklart med mänskliga rättigheter och att alla människor ska ha rätt till ett drägligt liv. Om man flyr från krig, svält eller misär spelar ingen roll. Så ska ingen behöva leva om jag fick bestämma. Här finns det plats. Och jag tycker att vi ska göra allt vi kan för att ta emot och hjälpa människor som behöver det. Tyvärr hamnar den här frågan högt på vad jag känner att jag måste rösta på för att motsätta mig extremister med nazist-vibbar som just nu verkar på frammarsch i Europa. När något så självklart som mänskliga rättigheter ifrågasätts känner jag oro för den värld som min pojke kommer växa upp i, och en sådan värld önskar jag inga framtida generationer. En förbenat viktig fråga.

3. Jämställdhet. Behandla andra människor med respekt. Oavsett kön, etnicitet, läggning, religion eller favoritbilmärke. Det hela är mycket enkelt. Hur vill du själv bli behandlad? Ja, men gör då för tusan likadant eller bättre själv! Jag saknar Etik och Moral som skolämne. 

Ja, ungefär så. Sen tycker jag såklart en massa annat också. Vad jag blev besviken över med Valkompassen är att den enda frågan som jag hade markerat som särskilt viktig för mig inte stämde överens med någon av de kandidaterna som föreslogs. Det blir att gräva vidare helt enkelt.

Du tänker väl rösta?

Bild 2014-05-15 kl. 22.32

Förberedelser. På fullaste allvar…

Idag var jag och shoppade med E. 20140511-192219.jpg

Brukar inte ni också se ut ungefär så här när ni är i affärerna?
Det gäller att inte vara brydd av sig!
Ser ni vad det vi håller på med då? Det är väl rätt uppenbart egentligen, men om någon ändå inte skulle känna sig helt säker på varför jag ligger som en död sill tvärs över den allmänna gången på XXL i Uppsala så tänkte jag berätta det ändå.

Vi mäter. Hur långt ska repet mellan oss vara under sim-momentet av Swimrun-tävlingen i Borås om en månad. Ungefär exakt lika långt som det röda hundkopplet som inhandlades tror vi. Runt midjorna kommer varsin nyinköpt gevärsrem sitta och hundkopplet ska fästas mellan gevärsremmarna med hjälp av en karbinhake.

Frågor på det?

Lidingö MTB

Tävlingsdags – fast det kändes inte riktigt som det brukar. Jag hade verkligen inga förväntningar på mig själv och det var väldigt skönt fast ovant.  Jag taggade liksom inte till som jag brukar göra utan kände mer att det var läge att se och lära.

IMG_8935

På väg till starten

Vädret var minst sagt omväxlande. Sol, mulet, snö, friska vindar och inte speciellt varmt. Jag frös en del innan start så det var skönt när startskottet gick och man fick äntligen trampa sig varm. Jag stack ju ut hakan lite här på bloggen med mål och drömtider kvällen innan loppet och de var baserade på egentligen ingenting alls. När jag såg banprofilen kände jag att om jag överlever det här så ska jag vara mer än stolt…

banprofil_lidingomtb

Jag startade i tionde av totalt tolv startgrupper och varje startgrupp rymde ett hundratal cyklister. Första lilla sträckan var asfalt ut mot Elfvik innan man vek av vänster och in på Lidingöloppsbanan med en liten avstickare ut mot Bosön. Här var banans mest tekniska partier med rötter och stenar bland backarna.

IMG_8938

I en hel del av uppförsbackarna var det tyvärr många cyklister som inte vågade/orkade utan hoppade av cykeln och gick. Det ledde till köer och att jag ofrivilligt fick gå uppför några backar som jag vet att jag hade klarat av på två hjul. En backe som jag däremot kunde cykla uppför eftersom lemmeltåget av gående cyklister faktiskt höll till höger var den välkända abborrbacken! Utmanande, utmattande och mycket tillfredställande!

Bron passerades i god tid innan ”repet” och sen blev det lite mer ”stadskörning” men ändå backigt och oväntat mycket terräng fast vi körde runt i höghuskvarteren. Skoj!

IMG_8977

Efter 2 mil började jag tappa känseln i tårna (vilket jag brukar göra när jag cyklar trots tjocka ullstrumpor), få lite känningar i knäna, rygg och nacke. Fortsatte i mina gamla hoods runt Kottlasjön och när jag passerade start och målområdet vid Kyrkviken efter nästan 4 mil så kände jag mig ordentligt mör. Stannade till vid mina pojkar och fick lite välbehövlig pepp för att klara av den sista tredjedelen.

IMG_8980

Under sista delen av loppet var det motigt. Inte minst på ett öppet fält där jag mötte både kraftig motvind och snöfall. Stannade och höjde sadeln för att lindra lite knäbesvär. Efter 56 km på cykeln fick jag mitt andra kedjehopp och den här gången var det så olyckligt att kedjan liksom kilade fast sig ordentligt mellan ram och nedersta klingan fram. Jag drog och jag drog men den vägrade lossna. Till slut stannade en vänlig själ (Startnummer 12064 tror jag det var) och hjälpte mig. Han drog, jag drog men kedjan vägrade lossna. Han frågade om det var aluminiumram och jag sa ja, på vilket han konstaterade att det kanske går att bända lite lite på ramen så att den lossnar. Han frågade om han fick dra ordentligt med påföljden att kedjan antingen skulle lossna eller gå av. Ja, visst fick han det. Vad hade jag att välja på liksom?

Till min stora lättnad lossnade kedjan men sen vågade jag inte växla speciellt mycket (speciellt inte bland de låga växlarna) under det resterande loppet och in i mål. Det var tungt. Men från den stunden då jag insåg att jag inte skulle behöva cykla upp för abborrbacken igen så bokstavligen flög jag in i mål.

googlekarta_web

GPS:en stannade på 63 km i mål efter 4 timmar och 10 minuter och noll vurpor!

Både väldigt glad och stolt med det!
Ett trevligt välarrangerat och utmanande lopp som jag absolut kan tänka mig att köra om i framtiden. Ur bor-i-Norrland-perspektivet är det synd att loppet går så tidigt på våren bara. Skulle behövt en månads träning till…

Dagen före

Efter pampigt valborgsfirande i Härjedalen så styrde vi kosan söderut och mötte våren längs vägen idag

2014-05-03 11.01.16

Vinkade åt morfar när vi passerade Bollnäs

Fina men något svala Uppsala bjöd på en härlig kvällspromenad!

2014-05-03 18.52.17.
Imorgon är det tävlingsdags och jag ska genomföra Lidingö-MTB 60 km!

Förväntningarna är mycket låga från egen sida och det känns väldigt skönt. Det här har jag aldrig testat förut och mtb-säsongen i Östersund har inte varit speciellt lång hittills om man säger så. Det får alltså gå som det vill men mina förhoppningar är att jag kommer att ha riktigt roligt under loppet, att jag kommer i mål och har fått ett finfint träningspass i benen.

När jag bodde på Lidingö för snart 2 år sedan så drömde jag om att cykla mtb längs hela Lidingöloppets 30 km bana men det blev aldrig av. Ett sånt pass måste man troligen genomföra väldigt tidigt på morgonen eftersom det är såpass många som är ute och springer och går där dagtid. Men imorgon får jag uppfylla drömträningspasset då Lidingö MTB till stora delar går längs samma bansträckning.

Tidsmässigt har jag ingen aning om vad jag ska förvänta mig.
Om man tittar på mina lår så är de fyllda av blåmärken från mina träningspass runt om på Frösön så ett godkänt mål får vara att ta mig i mål med så få (helst noll) vurpor som möjligt. Och ändå hoppas jag att jag vågar vara lite tuff och inte fega för mycket…
Finfint-målet får bli under 4 timmar.
Supernöjdmålet får bli under 3 timmar.

Imorgon vet jag!

Trädgårdsmöbler!

Tack för allt stöd jag fått efter förra inlägget! Det värmer verkligen!

Vill bara förtydliga att läget inte är så illa som det kanske lät. Jag kan ju absolut gå och kanske till och med springa lite? Även viss mån av smärta blir ju normaltillstånd efter ett tag. Det enda som mitt val att satsa på loppet i juni innebär, istället för att börja vila redan nu, är att jag skjuter på datumet då jag kommer vara fri från problemet. Det är inte alls säkert att jag förrvärrar skadan eller förlänger vilotiden. Men visst är det ändå bittert för någon som älskar att springa.

Så därför hoppar jag raskt över till lite trevligare saker!
Jag är ju lite av en vädertönt. Kanske är det min fars fel? Vi har haft många väderdiskussioner genomåren, och efter Hej så kommer alltid, Vad har ni för väder? innan eller kanske snarare istället för Det är pappa. Eller är väderfascination bara ett norrländskt fenomen? Eller kanske ett svenskt fenomen i största allmänhet? Jag vet inte, men gillar hur som helst väder väldigt mycket.

Senaste veckan till exempel… Oboy! Sånt väder kan väl knappast en enda människa klaga på?
Vi firade solen och värmen med att grilla både lördag och söndag samt att införskaffa nya trädgårdsmöbler efter att ha klarat av fjolårssommaren på ett halvhelt hopplock av nästan ingenting alls.

2014-04-28 07.08.41-1

Jag ville bara ha något som ganska många kunde sitta runt och så får det gärna hålla i många år. Naturmaterial är ju trevligt. K däremot var lite mer genomtänkt och ville ha vitt, hållbart (alltså möjlighet att sköta om, tex måla om för att förlänga livstiden) och så gärna nätta möbler. Efter att ha letat länge på både begagnat och nytt så hittade vi till slut möbeln för oss i Brunflo. Ett standardpaket med bord, soffa och två stolar och sne köpte vi till två extra fåtöljer. Efteråt såg jag på kvittot att möblerna hette Frösön! It was meant to be!

2014-04-24 17.03.16

Andra trevliga saker med våren är ju blommorna. Trädgården har exploderat i Skilla-blott!

Och den här veckans väder då?… Typiskt Valborg kan vi väl kalla det.
Snö och inte så varmt. Men imorgon är det maj! Och i maj, framför allt andra halvan, så brukar det vara bland den finaste perioden vädermässigt på hela året!

2014-04-30 11.20.47

Trevlig Valborg!
2014-04-28 08.58.58

 

Domen

Idag fick jag beskedet som jag tassat kring och kanske vetat om innerst inne men det är väl ändå bra att få höra någon säga det rakt ut. Jag måste ta ett break från löpningen.

Allt började väl egentligen under graviditeten. Jag tog massor med promenader och körde alternativ lätt träning under 2012, men jag sprang i princip ingenting under hela graviditeten. Efter drygt ett års uppehåll var det äntligen dags igen! Som jag längtat!!!  Men jisses vad det var trögt att komma igång med löpningen igen. Men så är man ju kanske av det mer envisa slaget och viljan är det verkligen inget fel på. Så jag forcerade förmodligen mer än vad min kropp hann anpassa sig till och sen sensommaren har jag dragits med hälproblem.

IMG_3735

Jämtland på Fötter 2013

Hösten gick ju så himla bra träningsmässigt, kanske den bästa hittills men i bakgrunden trilskades jag hela tiden med mina fötter. När jag varit uppvärmd och under träning/tävling så har det inte varit några problem men efteråt kom notan…

Den här våren har ju istället varit en katastrof träningsmässigt med evighetslånga förkylningar och insikten om att jag förmodligen måste vila mina fötter. Men fast jag inte sprungit har smärtan sakta tilltagit till att göra ont hela tiden. Till slut gick det inte längre.

Jag sökte vård och fick träffa en läkare på hälsocentralen.

Diagnosen är inflammation i senan och som fäster mellan häl vidare ut mot tårna. Kroppen har försökt laga inflammationen genom att avsöndra kalk i hälen som bildat en hälsporre. Värst är min högra fot men även vänster fot är drabbad av inflammationen.

Så.
Sen dess har jag ätit stark antiinflammatorisk medicin i 3 veckor.
Varit till sjukgymnast och lärt mig tejpa fötter.
Fått råd om stretching och bollar att rulla under fötterna.
Beställt (ytterligare) ett par specialilägg (för 1800 kr… suck).
Köpt (ännu) ett par löparskor (svindyra även de såklart…)

Och nu slutligen fick jag idag höra av en ortopedingenjör (!) att jag bör avstå från allt vad promenader och löpning heter.
Jaha. Jag kontrade med att fråga vad han tycker om att jag ska springa ett lopp på 2.5 mil om 6 veckor…
Han såg bekymrad ut.
Så jag frågade om jag kunde börja min vila efter loppet istället och om deltagande i loppet på något sätt kunde förvärra skadan.
Han kunde inte svara på det.

På 1177 kan man läsa att om besvären beror på motion bör man vila från framför allt löpning och promenader, tills smärtan försvunnit. Aktiviteter som inte belastar hälen, som cykling och simning, går däremot bra.

Tur att man är triathlet tänker jag.

Jag vill försöka tävla ändå. Kanske dumt. Kanske inte.

8 juni.
Planen är att försöka mig på några lätta och korta pass på supermjukt underlag i skogen. Konditionsträna på som vanligt med alternativ.

Sen blir det tyvärr ingen mer löpning för mig i sommar. Inget mer triathlon. Inga små lokala lopp. Inget Lidingölopp. Bara vila och hoppas på det bästa. I sämsta fall väntar ett års löpuppehåll. Men det tar vi då och en dag i taget.
Nu kämpar vi på med huvudet först i 6 veckor till. Sen får kroppen reparera skadan jag dragit på den.
Förlåt kroppen.

Ps. Hur kommer man på att man vill bli ortopedingenjör? Är det en barndomsdröm som besannats eller???

PÅSKLOVET

Jag tog alltså några dagar ledigt förra veckan och ägnade mig åt det som jag kanske har saknat allra mest under 2014.

Vårvintern. Ute i naturen. Skidor. Ut på tur. Snö. Skog och fjäll. Pulka och matsäck. Varm choklad.

ÄNTLIGEN!
Vi snackar livskvalitet på högsta nivå. Väder eller vind spelar mindre roll bara jag får vara ute.

Första halvan av påsklovet spenderades i Edsåsdalen.
En tur i hård vind med långfika och mys i ett vindskydd uppe på kalfjället.
En sväng på badhuset i Åre.
En långtur mot Trillevallen inklusive topptur på Välliste och en stukad tå under återresan.
En skotertur upp på Renfjället och lunch på Vita Renen.

Första halvan av resan finns tyvärr mest på GoPro-kameran (dvs i filmform och är inget som jag kommer att publicera här och nu). Så ni får hålla tillgodo med lite stugmys istället.

IMG_8554

Andra delen av påsklovet spenderades i och omkring Jämtlandstriangeln.
Första dagen –  Gassande sol och helt vindstilla när vi åkte 16 km från Storulvån till Sylarna.

IMG_8570

IMG_8568

IMG_8577

Andra dagen – Mulet, vindstilla och sugföre. Det blev en tur över gränsen till Norge och tillbaka på 16 km.

IMG_8591 IMG_8609

IMG_8599

Tredje dagen – Mest sol och stark vind när vi skulle ta oss 19 km från Sylarna till Blåhammaren. Vilken sagolik tur för oss att vi hade medvind hela resan då! Första 3 km bara stod vi på skidorna. En stor del av dagsetappen kunde vi bara stå och glida på skidorna med armarna utsträckta som ett segel. Fantastiskt gött och fast det var mest uppför så kändes det som att uppförsbacken aldrig riktigt började. Fast vi kände oss ändå välförtjänta av både bastu och himmelsk trerättersmiddag på Blåhammarens fjällstation efter en vecka till fjälls!
IMG_8640IMG_8653

IMG_8654IMG_8678 IMG_8681 IMG_8702

Fjärde och avslutande dagen – Sol. Vindstilla/svag medvind. Utför i princip hela vägen från Blåhammaren till Storulvån. Skate på skare. Skidåkning i bara sport-bh… Det blir inte bättre än så. Vilken kalasavslutning på ett riktigt livsnjutarlov!IMG_8712

IMG_8718

Summa summarum har det blivit ett tiotal mil på skidor med packning och ett antal höjdmeter både upp och ner. Vi får se om det blir skidor i helgen eller om det är dags att ställa undan dem för säsongen nu…